Att åka bil är för mig en nödvändighet, inte bara för att jag bor på landet och kommunala bussar inte funkar så bra. De funkar om man går 30 min i skogen och prickar rätt tid så att man inte behöver vänta till nästa buss som kan dröja ... hum några timmar mitt på dagen!

Nej, jag uppskattar bilen och förutsättningen är att jag är ensam får då kan jag avreagera. Jag kan skrika av frustration, gråta av sorg och sjunga av glädje. Ingen ser, ingen hör... Det är befriande. Och sedan är det en fjärde sak: jag kan prata högt för mig själv. Det är ingen som hör!!